Garvning

Garvning är det man gör åt skinnet så att det inte ska förstöras genom att ruttna eller på annat sätt brytas ner. När man garvar ändras skinnets egenskaper så det blir hållbart, mjukt, möjligen även vattentåligt och mindre värmekänsligt. Olika skinn behandlas på olika sätt beroende på råmaterialet och vad man tänker använda det till. Metoderna har utvecklats under tusentals år. Det finns olika sätt att garva på i olika delar av världen men utgångspunkten är den samma; att bearbeta skinnet så man får ett användbart material, antingen det är frågan om pälsverk eller läder. Metoderna beror på klimatet, livsstil och kulturen.

 

Ett nomadfolk använder sej troligen av en metod som inte kräver lång lagring eller fasta konstruktioner. Ett torrt eller mycket kallt klimatklimat gör det möjligt att torka skinnen som en del av processen. Att jobba på en ort där temperaturen och luftfuktigheten varierar mycket ställer sina egna krav både på lagringssätten och på själva garvningen. Ibland är garvarens bästa vän i själva verket en frys.

 

Skinn kan också spännas upp och torkas före de används. Det finns olika sorters råskinn som inte direkt är garvade men de håller så länge de hålls torra eller frusna. Råskinn har använts till skålar, masker, lyktor och trummor. Trumskinn är torkade efter att de avhårats. Det gör att de reagerar på fukt och kan försöras om trummorna hanteras felaktigt. I arktiska förhållanden kan man också ha pälsskinn som bara torkats före användningen. De håller kanske inte så länge men då de tappar håren kan man använda skinnet till att göra läder.

 

Man kan garva många olika slags skinn. Av fiskskinn kan man få stadigt och vackert läder. Sen kan man också garva mera exotiska skinn som kalkonbenskinn, strutsskinn, fågelskinn med fjädrarna kvar för att nämna bara någr. Pälsskinn och läder kan också efterbehandlas på olika sätt. Man kan röka skinnen för att göra dem smidigare och mera tåliga mot fukt och bakterier, man kan fetta in läder så det blir vattentåligt och så kan man också färga skinnen. Ibland känns det som om allt är möjligt bara man hittar rätt metod. I den här branchen blir man aldrig fullärd och får inte heller tråkigt.

Varför traditionella metoder?

Det vi idag kallar för traditionell garvning är vanligen någotslags moderniserad garvningteknik som bygger på gamla traditioner men som samtidigt drar nytta av modern teknik. En sak som är viktig inom traditionell garvning är att man inte använder hårda kemikalier som är skadliga för miljön. Vanligen använder man någotslags fettgarvning för pälsverk och bark/växtgarvning för läder.

Industriellt framställde päls- och läderprodukter är oftast garvade med alun som är ett metallsalt eller med krom. Alun är en gammal metod som i och för sej kunde räknas som traditionell garvning men i dagens industri använder man då man garvar med alun också andra tyngre kemikalier för tvätten och förbehandlingen, pälsen och skinnen bleks och så använder man syntetiska fetter för att återfetta skinnen. Alungarvade skinn tål inte tvätt och kalla fuktiga förhållanden lika bra som som fettgarvade skinn. Krom är ännu mera problematiskt eftersom det finns olika slags krom. Då man garvar använder man trevärt krom som i sej inte är giftigt, fast man kan vara allergeniserande. Ett problemet med krom är att det kan ändras till sexvärt krom som är giftigt. Tyvärr är kromgarvade skinn en stor industri, speciellt i underutvecklade områden där fattigdom och arbetsförhållandena också bidrar till att riskerna ökar. Kromgarvade skinn behandlas också med andra skadliga kemikalier som en del av processen. Kromgarvade skinn bryts i praktiken väldigt långsamt ner men då de bryts ner förvandlas de trevärda kromet till sexvärt krom så skinnen borde behandlas som problemavfall då de slängs bort.

 

Läs mera om garvning:

Rahme, Lotta. Skinn: garvning och beredning med traditionella metoder. Lottas Grafveri. 2014.

Rahme, Lotta. Hartman, Dag. Fiskskinn: garvning och sömnad. Lottas Garfveri. 2006.

Richards, Matt. Deerskins into Buckskins: How to Tan with Brains, Soap or Eggs. 2006.

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/skinnrapporten-skrift35.pdf

https://www.lowimpact.org/is-hide-tanning-ethical/

http://hannanore.suntuubi.com/

 

 

Ekologiska garverier:

http://www.lottasgarveri.se/se

http://www.jutulskinn.no/

http://www.boletannery.com/

http://tarnsjogarveri.com/wip/en/leather/tanning/

 

Det finns också väldigt mycket material på nätet och flera bra youtube videon om traditionell garvning. Man kan också kontakta mej om man funderar på någonting.